Ers majestät mina damer och herrar,
Jag tänkte ta mig friheten att bli lite personlig. I egenskap av pappa till två små barn så har jag förmånen att få natta dom utan att känna oro för att en bomb som skall slå ner i kvarteret eller att soldater med gevär för bort mig med våld för att jag inte tycker samma sak som regimen. I tider som dessa är det faktiskt en ynnest att få känna säkerhet och det går inte en dag utan att jag tackar min lyckliga stjärna för att jag bor i Sverige.

Häromdagen när jag precis avslutat en av min dotters favoritsagor började hon fråga mig om MIN barndom och MIN uppväxt. Vilka sagor JAG tyckte om som barn och vad de handlade om.

Jag började berätta om en ung man som hade drömmar, men för att uppfylla dessa drömmar så var han tvungen att ge sig ut på en lång, lång resa Helst av allt ville han skapa något med sina egna händer… bygga upp något från grunden som fler människor skulle kunna ha nytta och glädje av.

Landet han kom till var väldigt vackert och folket tog emot honom med en öppen famn. Det fanns blåa hav, gröna skogar, vita vintrar – och det var möjligheternas land.

Den unge mannan, som hade börjat få gråa hår, lyckades uppfylla sina drömmar och fler därtill. Hans löfte var dyrt och heligt; han skulle arbeta för att alla människor oavsett vart de kom ifrån och hur de såg ut skulle få samma möjlighet som han själv en gång hade fått.

Min dotter frågade mig: Pappa, vad hette den unge mannen som gav sig ut på resan?
Maroun, svarade jag.
Och landet han kom till – vad hette det, frågade hon trots att hon nog visste svaret.
Sverige, min prinsessa. Landet heter Sverige.

Sagan jag berättade för min dotter var alltså inte en saga. Den är hämtad från verkligheten och min innersta önskan är att ALLA personer med utländsk bakgrund som får möjlighet att bo i Sverige ska få känna samma trygghet och att deras drömmar också går i uppfyllelse.

Det är det IFS år efter år eftersträvar och det därför vi här idag; för att prisa Årets Nybyggare och påminna varandra om att lika möjligheter ökar tillväxten.

Vi är här idag för att vi kan, för att vi vill och för att vi måste.